Maria i Afrika

det här är det bästa platsen man kan vara på. man blir väckt av pojken alldeles för tidigt för att det ska vara mänskligt att gå upp. men man är snäll så man går upp och tar med täcket, går ut från pojkens rum, rakt igenom hallen och direkt in i detta bästa rum, och somnar om på 1 minut under täcket igen. sover även om det är ljust. bara för att det är så tyst och inga väggar som är är långt ifrån ljudisolerade. koppla av hjärnan och inte vakna varje dag av byggjobbare, småbarnen som skriker, kompisar som smäller i dörrar, några rop av skolans ena kvinnliga städare efter mutuku. utan, det är helt tyst. man vaknar och pojken sitter där brevid och kliar mig lite lätt i håret. pojken tittar på mig och ler, pussar mig på pannan och går ut från det här fina rummet. jag vänder på mig och försöker somna om. hör fotsteg, pojken kommer in igen med en hel bricka full med frukost. kaffe, macka med skinka och gurka eller lingongrova, smör, skinka, sallad, kanske lite gurka, och kanske en kaka. jag sätter mig upp sömndrucket och känner hur kroppen inte är beredd att vakna än. men det spelar ingen roll, för pojken sitter där och tittar på mig, ler lite i smyg och räcker fram mig kaffekoppen.
pojken är den finaste människan i världen.