DAG 18
Kibera.
på två timmar kan ens värld vändas uppochned. jag är helt stum, vill bara lägga mig i fosterställning och gråta. jag vet inte vart jag ska börja. Hur kan folk vara så glada för precis ingenting? Vi gick in i ett lite större skjul. där satt det cirka 20-30 småbarn och hade lektioner, 5-3=2 stod det på tavlan. så fort vi kom in i rummet fick vi så många ögon på oss. alla ville hålla i våra händer, kramas och mysa. alla ville ta på oss. Vi gick ut och fick se ett "stup" därnere låg det så otroligt mycket skräp, stanken va brutalt över hela området. Vi kom upp på en höjd och där fick vi se utöver hela kibera, herregud. Såg en död hund, men huvudet låg nåra meter bort. Såg grisar som gick och åt på soporna. Man gick lixom inte på några vägar, allt va bara lera, bajs och skräp. Husen var bara lerhyddor och skjul. Alla barn vi gick förbi sa till oss: how aaaajj uuu??? så svarade vi: i´m fine, how are you? då log dom bara. mer engelska förstår dom inte. Vi träffade på ett gäng mammor, alla med hiv/aids. De va så glada. För verkligen ingenting.
Nu kan jag inte skriva mer för jag är helt stum.
Tyvärr fick vi inte ta med kameran, men nästa gång får ni bilder.
Pusshej
Kommentarer
Postat av: mamma
Det är helt otroligt vad du får uppleva! Jag känner igen så mycket du beskriver från Benin, hopplösheten men samtidigt sån glädje för så lite. Visst får man perspektiv! men också sååå jobbigt att se det.Pussar överallt på dig Maria!
Postat av: Helena
Ja, det är inte rättvist här i världen! Svårt att förstå vad lycka egentligen är......men från barnens perspektiv i Nairobi är det i alla fall inte pengar. Eller vad tror du Maria? Det gör ont att se men är otroöigt nyttigt för ens egen själ. Massa kramar till.dig, fina Maria
Trackback
